Det sätter sig....
Rutinerna börjar sätta sig nu....går upp kvart i sex, packar allt, äter frukost om det ingår annars köper jg en enkel frukost vid något kafé. Börja sakta att gå, först ett steg, sedan ett till och ett till...sakta sakta börjar musklerna vakna till liv, en efter en, protesterar lite, vill gärna slippa men obevekligen går jag vidare och de får ge efter och anpassar sig snart efter gången, jag ökar taktn efter hand, det är nu på morgonen som det är lätt att gå, luften är sval, solen har inte hunnit upp så långt, det är få människor ute, Ca tre timmars vandring med korta raster sen är det dags för ett längre stopp vid något kafé för en kaffe. Vandringen fortsätter, då och då för en kortare paus fram till ca tolv då det är lunchrast, bröd, skinka, ost och någon frukt, ibland en kaffe, kanske en cola.
Så fortsätter vandringen fram till mellan två och fyra då det är dags att stanna för dagen. Solen och hettan är enorm, tryckande och obarmhärtig. Det går åt mycket vatten och någonting på huvudet. Framme vid något vandrarhem, incheckning, dusch, klädtvätt, fotvård och en liten vilostund. Därefter kolla in kvällsmaten och om det finns någon affär. Något att dricka med pilgrimmer som jag träffat under vägen. Ibland bloggande om Wi-Fi finns, annars skriva i dagboken. Tittar runt lite i byn där jag är, äter kvällsmat, packar inför morgonens avfärd, lägger mig vi nio tiden.
Mm... så ser den ut, rutinen. Kankse låter det lite tråkigt och tradigt men samtidigt ger det stabilitet och lite ordning för vandringen. Hjälper mig att hålla ordning på alla prylar, mat, vatten mm. Sen finns det så mycket mer som händer under dagarna i mötet och samtalet med andra människor, en del har följts åt sedan starten, andra nya, men också i mig, det inre samtalet, den inre vandringen, det händer något i mig, ska bli spännande att följa....
Sen har ju alla platser sin charm, om jag bara tittar, försöker borra lite djupareså finns det nästan alltid något märkligt, fantastiskt med varje plats. Mässorna bidrar också till att skapa djup och innehåll i vandringen.
Kram till er alla där hemma!
Buen Camino!