hägringar och verklighet
idag har jag vandrat i en öken...ja, kanske inte en öken som vi tänker på, lik den i Sahara, men i alla fall...startade kl 06.00 på morgonen, utan frukost, tänkt att jag tar det i nästa by som kommer, ca 4 km...hmm, när jag kommer dit är allt stängt och tillbommat, ja, det är bara att fortsätta, solen stiger upp, det blir varmare och varmare, ingen bar i sikte...jo, där en skyllt... en Bar som är öppen, ökar takten lite, och där står den baren...men nerlagd och det förstår man ju eftersom det mer eller mindre ser ut som en rivningskåk. Suck....bara att fortsätta, landskapet ändrar sig inte nämnvärt, platt, platt, åkrar så långt ögat kan se, ingen skugga, vattnet börjar sina, snacksen lika så... och med det också orken och i viss mån humöret...mönstret upprepas, en skylt om en bar eller kafé men stängt och igenbommat...börjar bli desperat...har vandrat nästan nonstop i fyra timmar och kaffe längtan är stor....
och där ännu en skylt... "Hontanas 500 m", va!!!, femhundra meter, men jag ser ingenting, bara åkrar i det platta landskapet, ännu en hägring, ännu något som inte är vad det säger sig vara, men hoppet finns där, ger kraft, styrka att ta i lite extra och när jag kommer upp på ett litet krön oså öppnar sig en liten dal framför mig, väl dold från tidigare blickar, Hontanas... en huvudgata som välkomnar mig med husen runt omkting som armar som bara vill omfamna mig, doften av bröd, bakverk och kaffe... Halleluja!!! och precis i början av gatan en liten skylt "eremita de Brigida" som visar vägen till ett litet kapell med en staty av den heliga Birgitta, och en informationsskylt om att hon vandrade denna vägen och bodde där...
20 km vandrade jag där med hägringarna stod på rad men sen kom verkligheten...äntligen och den var så mycket finare, vackrare, bättre och ljuvligare än något av det som härgringarna lovade men inte höll....
Kram på er alla!
Buen Camino!