Ruiner...
Det är något väldigt fint med ruiner. Vet inte riktigt varför jag dras till dem.... kanske är det för att de påminner om människors strävan och längtan efter att bryta ny mark, konstruera, skapa en framtid, hopp och längtan....eller kanske påminner det om mitt eget livs ruiner, misstag, besvikelser, misslyckanden och tillkortakommanden... eller är det helt enkelt skönheten i ruinen, sten på sten i olika mönster vackert hugget varv sten för sig av skickliga hantverkare, sedan efterhand har naturen tagit över, lavar och mossa, smådjur bygger bo i skrevorna sedan frön som biter sig fast och gräs, buskar och träd tar över. Solen, vinden och regnet gör sitt till...och där står det, ett monument, ett stilleben, vackert format av männiakor och natur tillsammans....
Mmm...här längs leden finns det många ruiner, i olika stadier och skepnader....många har kyrklig anknytning och de minner om någonting stort, jag rastar gärna vid dessa ruiner, de är utmärkta platser att sitta ner och stilla sig, reflektera, ibland kommer det någon och sätter sig bredvid och samtalet tar vid, det är gott...
kram till er alla!
Buen Camino