sol, vind....och lite vatten
Jag en minns en lite vagt en berättelse om en tävling mellan solen och vinden, om jag minns rätt så tävlade de om vem av dem som kunde få en man som gick på vägen att ta av sig rocken, båda var övertygade om att de själva var bäst lämpade för den uppgiften.... vinden tog i av alla krafter och mannen kröp ihop i skydd av rocken, och ju mer och hårdare vinden blåste desto hårdare höll mannen i rocken för att söka skydd, sedan tog solen över och lyste över mannen, och snart blev det så varmt att mannen tog av sig rocken....ja, något sådant tror jag att berättelsen var, säkert fanns det en poäng med den men jag kommer inte riktigt ihåg den... kanske inte gör så mycket men jag tänkte på den berättelsen idag när jag vandrade mellan Catrojeriz och Fromista, ca 26 km.
För som jag tidigare nämnt så är jag nu i början av den stora platå som upptar ca 15 mil av leden, där är allting i princip platt, inga kullar, dalar eller träd utan ett oändligt platt landskap breder ut sig.
Och idag kände jag mig verkligen som den mannen i berättelsen, det var som om solen och vinden slogs om mig, ena sekunden värmde solens strålar min rygg och det blev oerhört varmt och svettigt, några minuter senare så kommer det en kall isande vind som verkligen kryper innan för skinnet och kyler ner mig, av med vindjackan, på med vindjackan, knäpp upp lite, kanske skjortan är bättre, av och på med ryggsäcken.... :)
hahahaha.....det var inte lätt att veta hur jag skulle göra, men å andra sidan hade alla som följde leden ungefär samma dilemma... samtidigt hade bönderna i trakten bestämmt att de skulle vattna åkrarna och eftersom vinden låg på så spred sig ett fint duggregn längs leden över vandrarna...och när solens strålar bröts i vattendimman så uppenbara sig ett vackert färgskådespel i mötet av alla små regnbågar....
När jag vandrar är det lätt att böja ner huvudet och bara gå...och ibland behövs det men det är också bra att ibland kunna höja blicken och se det som sker runt omkring, även i det mest vardagliga mötet som med solen, vinden och vattnet sker små vackra underverk som gör vandringen mödan värd....
Vem vann undrar ni kanske, jag vet inte men vindjackan fick till slut vara på hela tiden, hellre är jag varm och svettas än att gå och frysa och riskerar att förkylningen förvärras....
Kram på er alla!
Buen Camino