Zabaldika
Startade vid halv sju, gick 4 km och tog en enkel frukost...det är så fint på morgonen , klar luft-nästan lite kylig, tupparna tävlar om vem som kan gala högst och väcka flest människor eller kanske vill de helt enkelt imponera på hönorna....en sval bris letar sig sakta genom trädens gröna lövverk och smeker pilgrimmens kind... mm, morgen är bästa stunden att vandra, kroppen är utvilad och det är nästan inga människor ute.. det är jag och vinden, träden, fåglarna och leden... andas in i djupa andetag.... :)
så kommer jag fram till en plats där leden delar sig, inte så långt innan Pamlona...ena går åt vänster, neråt längs floden, den andra går åt höger, uppåt berget till.... tänker på Kristen (Kristens resa) vilken väg ska jag ta, båda leder till målet, kanske borde jag ta den vänstra eftersom den verkar enklare, mina ben har fått nog av att vandra uppåt.... äh, jag tar den högra, berget kallar, kanske är det så att kroppen inte känner av något annat, det är detta den kan....
Efter bara någon km kommer jag fram till byn Zabaldika och kyrkan San Esteban, det finns också ett härbärge här, och där träffar jag en nunna.. Maria - en nunna av heliga hjärtats order... och hon kan svenska :)
Hon har jobbat i Göteborg/ Uddevalla/Trollhättan områden, bla då i Katolska kyrkans stiftsgård under 1980-talet... tänk vad världen är liten, vi pratade länge om Sverige, Spanien och kyrkan...fick möjllighet att gå upp i kyrktornet och klämta på klockan för hand, klangen ljöd fint ut över nejden... kändes mäktigt, som en förkunnelse, en pilgrim är här....låter vi människor i våra församlingar göra det? få möjlighet att uppleva den kännslan av att sjunga ut sin närvaro?
Tänk att jag ändå valde den vägen , uppför berget... det visade sig att det var den ursprungliga leden för el Caminon...jag kunde ha gått åt andra hållet och missat det mötet...
Kram på er vänner :)
Bon Camino