idag har jag vandrat i en öken...ja, kanske inte en öken som vi tänker på, lik den i Sahara, men i alla fall...startade kl 06.00 på morgonen, utan frukost, tänkt att jag tar det i nästa by som kommer, ca 4 km...hmm, när jag kommer dit är allt stängt och tillbommat, ja, det är bara att fortsätta, solen stiger upp, det blir varmare och varmare, ingen bar i sikte...jo, där en skyllt... en Bar som är öppen, ökar takten lite, och där står den baren...men nerlagd och det förstår man ju eftersom det mer eller mindre ser ut som en rivningskåk. Suck....bara att fortsätta, landskapet ändrar sig inte nämnvärt, platt, platt, åkrar så långt ögat kan se, ingen skugga, vattnet börjar sina, snacksen lika så... och med det också orken och i viss mån humöret...mönstret upprepas, en skylt om en bar eller kafé men stängt och igenbommat...börjar bli desperat...har vandrat nästan nonstop i fyra timmar och kaffe längtan är stor....

och där ännu en skylt... "Hontanas 500 m", va!!!, femhundra meter, men jag ser ingenting, bara åkrar i det platta landskapet, ännu en hägring, ännu något som inte är vad det säger sig vara, men hoppet finns där, ger kraft, styrka att ta i lite extra och när jag kommer upp på ett litet krön oså öppnar sig en liten dal framför mig, väl dold från tidigare blickar, Hontanas... en huvudgata som välkomnar mig med husen runt omkting som armar som bara vill omfamna mig, doften av bröd, bakverk och kaffe... Halleluja!!! och precis i början av gatan en liten skylt "eremita de Brigida" som visar vägen till ett litet kapell med en staty av den heliga Birgitta, och en informationsskylt om att hon vandrade denna vägen och bodde där...

20 km vandrade jag där med hägringarna stod på rad men sen kom verkligheten...äntligen och den var så mycket finare, vackrare, bättre och ljuvligare än något av det som härgringarna lovade men inte höll....

Kram på er alla!

Buen Camino!

Jag vet faktiskt inte hur många små byar jag har passerat vid det här laget...och fler lär det bli. Många är väldigt små, består av en huvudgata (calle mayor), husen ligger tätt intill varandra, byggda i sten eller tegel. I mitten ett torg där oftast en kyrka finns, oftast stenlagt torg, inte mycket växtlighet där, nästan lite sterilt men på balkongerna oftast en fantastisk fin blomsterprakt. Just idag sitter jag vid ett torg i Belorado, någonstans innan Burgos. Just detta torg skiljer sig lite från de andra , i mitten finns en upphöjd scen/plattform omgärdad av ett vackert utformt järnstaket, lite som en dansbana. Flera träd omgärdar denna scen i cirklar och tillsammans bildar de ett vackert lövtak som skuggar torget. Trädens löv påminner om våra lönnar men bladen är större. Stammarna påminner mer om våra bokar. Mellan träden finns det bänkar att sitta på, kaféer, småaffärer omgärdr torget och naturligtvis en kyrka. Här spelar barnen fotboll på dansbanan, människor flanerar runt, pilgrimer och lokalt boende, det finns något gemytligt, vackert och rogivande över denna bilden. Nästan som en tavla....kanske tycker en del av er att jag romantiserar det hela, mm...så kan det vara...men det är vackert i alla fall....och jag trivs med att sitta här under lövens skugga, vila trötta fötter och muskler, dricka något svalt, lyssna in ljuden, andas in dofterna, låta ögonen vandra längs torgets olika händelser, som små teaterscener....
och jag blir inte sittande ensam länge , snart kommer det några pilgrimer, nickar igenkännande, frågar om de får slå sig ner och sedan är samtalet igång...

Buen Camino vänner!

Det är något väldigt fint med ruiner. Vet inte riktigt varför jag dras till dem.... kanske är det för att de påminner om människors strävan och längtan efter att bryta ny mark, konstruera, skapa en framtid, hopp och längtan....eller kanske påminner det om mitt eget livs ruiner, misstag, besvikelser, misslyckanden och tillkortakommanden... eller är det helt enkelt skönheten i ruinen, sten på sten i olika mönster vackert hugget varv sten för sig av skickliga hantverkare, sedan efterhand har naturen tagit över, lavar och mossa, smådjur bygger bo i skrevorna sedan frön som biter sig fast och gräs, buskar och träd tar över. Solen, vinden och regnet gör sitt till...och där står det, ett monument, ett stilleben, vackert format av männiakor och natur tillsammans....

Mmm...här längs leden finns det många ruiner, i olika stadier och skepnader....många har kyrklig anknytning och de minner om någonting stort, jag rastar gärna vid dessa ruiner, de är utmärkta platser att sitta ner och stilla sig, reflektera, ibland kommer det någon och sätter sig bredvid och samtalet tar vid, det är gott...

kram till er alla!

Buen Camino

Rutinerna börjar sätta sig nu....går upp kvart i sex, packar allt, äter frukost om det ingår annars köper jg en enkel frukost vid något kafé. Börja sakta att gå, först ett steg, sedan ett till och ett till...sakta sakta börjar musklerna vakna till liv, en efter en, protesterar lite, vill gärna slippa men obevekligen går jag vidare och de får ge efter och anpassar sig snart efter gången, jag ökar taktn efter hand, det är nu på morgonen som det är lätt att gå, luften är sval, solen har inte hunnit upp så långt, det är få människor ute, Ca tre timmars vandring med korta raster sen är det dags för ett längre stopp vid något kafé för en kaffe. Vandringen fortsätter, då och då för en kortare paus fram till ca tolv då det är lunchrast, bröd, skinka, ost och någon frukt, ibland en kaffe, kanske en cola.
Så fortsätter vandringen fram till mellan två och fyra då det är dags att stanna för dagen. Solen och hettan är enorm, tryckande och obarmhärtig. Det går åt mycket vatten och någonting på huvudet. Framme vid något vandrarhem, incheckning, dusch, klädtvätt, fotvård och en liten vilostund. Därefter kolla in kvällsmaten och om det finns någon affär. Något att dricka med pilgrimmer som jag träffat under vägen. Ibland bloggande om Wi-Fi finns, annars skriva i dagboken. Tittar runt lite i byn där jag är, äter kvällsmat, packar inför morgonens avfärd, lägger mig vi nio tiden.

Mm... så ser den ut, rutinen. Kankse låter det lite tråkigt och tradigt men samtidigt ger det stabilitet och lite ordning för vandringen. Hjälper mig att hålla ordning på alla prylar, mat, vatten mm. Sen finns det så mycket mer som händer under dagarna i mötet och samtalet med andra människor, en del har följts åt sedan starten, andra nya, men också i mig, det inre samtalet, den inre vandringen, det händer något i mig, ska bli spännande att följa....

Sen har ju alla platser sin charm, om jag bara tittar, försöker borra lite djupareså finns det nästan alltid något märkligt, fantastiskt med varje plats. Mässorna bidrar också till att skapa djup och innehåll i vandringen.

Kram till er alla där hemma!

Buen Camino!

Startade  vid halv sju, gick 4 km och tog en enkel frukost...det är så fint på morgonen , klar luft-nästan lite kylig, tupparna tävlar om vem som kan gala högst och väcka flest människor eller kanske vill de helt enkelt imponera på hönorna....en sval bris letar sig sakta genom trädens gröna lövverk och smeker pilgrimmens kind... mm, morgen är bästa stunden att vandra, kroppen är utvilad och det är nästan inga människor ute.. det är jag och vinden, träden, fåglarna och leden... andas in i djupa andetag.... :)

så kommer jag fram till en plats där leden delar sig, inte så långt innan Pamlona...ena går åt vänster, neråt längs floden, den andra går åt höger, uppåt berget till.... tänker på Kristen (Kristens resa) vilken väg ska jag ta, båda leder till målet, kanske borde jag ta den vänstra eftersom den verkar enklare, mina ben har fått nog av att vandra uppåt.... äh, jag tar den högra, berget kallar, kanske är det så att kroppen inte känner av något annat, det är detta den kan....

Efter bara någon km kommer jag fram till byn Zabaldika och kyrkan San Esteban, det finns också ett härbärge här, och där träffar jag en nunna.. Maria - en nunna av heliga hjärtats order... och hon kan svenska :)
Hon har jobbat i Göteborg/ Uddevalla/Trollhättan områden, bla då i Katolska kyrkans stiftsgård under 1980-talet... tänk vad världen är liten, vi pratade länge om Sverige, Spanien och kyrkan...fick möjllighet att gå upp i kyrktornet och klämta på klockan för hand, klangen ljöd fint ut över nejden... kändes mäktigt, som en förkunnelse, en pilgrim är här....låter vi människor i våra församlingar göra det? få möjlighet att uppleva den kännslan av att sjunga ut sin närvaro?

Tänk att jag ändå valde den vägen , uppför berget... det visade sig att det var den ursprungliga leden för el Caminon...jag kunde ha gått åt andra hållet och missat det mötet...

Kram på er vänner :)

Bon Camino

....och han jobbar på en chokladfabrik i Pamplona. Peter och Jesus sida vid sida, under fm-vandringen samtalande om allt från imigration till baskiens historia...och så bjöd han på kaffe. En trevlig, vänlig och härlig människa som inte var så bra i engelska men oj så engagerad...och engagerande i alla som han möter.... i övrigt har jag gått mycket själv idag, det har kännts bra, liksom fortsatt rensningen av mitt inre, snart ska jag ta fram allt det material, fragmenten, tankar, funderingar, reflektioner, halvskrivna dikter och sånger... och börja vrida, vända och se vad som händer...

Idag har jag gått 2,7 mil igen, med i mitt tycke mycket kuperad terräng, och så kommer det att vara nu ett tag om jag förstår kartorna rätt... men det är fantastiskt fint landsskap, leden går genom små lövsalar så låga att jag måste böja mig ner.

Boendet har sjangserat rejält... burr, men glada pilgrimmer hjälper till att skapa trivsel och god gemenskap...

Igår träffade jag Hans från Belgien och Therese från Holland, båda startade på vart sitt håll hemmifrån med målet Santiago de Compostela utan någon vetskap om att den andre fanns, de sammanstrålade i Frankrike på ett vandrarhem helt oplanerat (i alla fall från deras håll) och nu är de ett par... :)
charmig liten historia ...

Skadefrontsnytt!
Det känns rejält i benmusklerna men konstigt nog inga andra större skavanker, en blåsa på hälen, och en vrickning, annars helt ok...

Ja det får bli allt för denna gång...!
Kramar till er alla!

Bon Camino!

vet ni om att det finns änglar, ja det är klart att ni vet,,,i mitt fall heter han Pierre (Peter) fran Korsika...en vis, klok och fin människa som stoppade min tjurrusning over Pyrenne'erna... det är ju sa jag funkar när det gäller fysiska prestationer..För det var jobbigt, riktigt, riktigt jobbigt...sol, dinna, regn och blast, allt om vartannat...men han stannade mig och vi borjade prata och tänk snart gick jag i hans tempo och det gick utmärkt, krampande muskler men det gick...mm, sa glad att jag träffade honom där....

Naturligtvis har jag gjort ett generalfel och har alldeles för mycket i ryggsäcken.... 15 kg är mycket mer än de flesta bär...
men nu sitter jag här i klostret i Roncesvalles, dusch, tvätt, mat och mässa är avklarad och nu är det läggdags...

För mig blir de här första dagarna en sorts utrensning av hjärnan och hjärtat, ungef¨r som nár en dator har för mycket i minnet...man maste rensa lite, det har varit bra idag pa det sättet, har rensat hjärnan, är inte klar än, tar nagra dagar till men det blir bra, sen kan jag fylla pa med det jag vill och bearbeta....men nu känner jag mig mest sliten och trött, men det blir bättre, känner det...

Resan ner fran Skavsta gick bra även om det var tidig pa morgonen/natten...(Tack Agneta för skjutsen, Kram) Lite körigt i Biarritz till St Jean Pied de Port, järnvägen var delvis bortspolad sa det blev buss ocksa...sa jag att det är varmt...igar var det 35 grader och idag strax under 30...

Imorgon blir det lika langt som idag (27 km) men inte uppför, det känns bra... ;)

Kram pa er alla som följer och en riktigt skön natt önskar jag er

Bon Camino!

Det närmar sig, avfärden, starten på vandringen längs el Caminon och målet, Santiago de Compostela eller kanske är det Fisterre som är målet....men egentligen är det nog vandringen som är det viktiga. Det är spännande att börja gå, lite som ett äventyr. Kommer ihåg hur det kändes när jag var barn, tältsemester till Norge, förväntan och spänningen, så svårt att sitta still, pirrade i hela kroppen. Lite så känns det även om jag nu själv måste ta ansvar för packningen och bära den själv...

Jag vet inte riktigt vad som kommer ske under vandringen, mötet med nya människor och platser... kanske den största utmaningen, vandringen in i mig själv...mm, det är spännande

Ryggsäcken är packad...incheckningen är gjord, vandringen kan börja....

Bon Camino